helenaviktoriajohansson

Ibland har man en känsla av att man saknar nåt. Men när man väl får det saknar man nåt annat. Så fortsätter det hela tiden. Varför kan man aldrig få vara nöjd? Vad är det som gör att man aldrig kan sluta leta? Och nu pratar jag absolut inte enbart om kärlek och trams (som jag btw är sick and tired of). Utan det handlar om allt. Precis allt.

Jag har fått för mig att det blir bättre när jag lämnat stan. Kanske har jag rätt. Men det är väl det som är tjusningen med det hela. Man vet aldrig vad som ska hända. Sedan är det ju så, gör man inget, kommer inget hända heller.