And I'll forget about you long enough. To forget why I need to.



Det går inte en dag utan att jag påminns om varför jag ville flytta härifrån. Rastlösheten finns i närheten hela tiden, jag får myror i brallan och vill bara vidare. Sundsvall är inte min stad. Inte nu och inte sen....möjligtvis om några år. Men just nu känner jag inte att jag passar in speciellt bra, därför drar jag snart också. Önskar dock jag kunde stoppa ner familj och vänner jag har här i väskan och ta med mig!

På återseende!



//helena

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0